Hemma. Och här är kallt. Härligt, härligt. Jag är för luden för centralvärme och inomhusluft.
Så utsökta saker vi ätit - och tänk PUMPAPAJ! som jag alltid längtat efter sedan Caroline lagade det överallt i Laura Ingalls böcker.
H lagar mat på ett annat sätt än jag - hon är omsorgsfull. Och maten blir väldigt god.
Min mat är ganska slumpartad. Ibland får jag bara till Köstlichkeiten (det är otillräckligt kokt spagetti till exempel), 3 teskedar för mycket salt eller går jag ut o går en promenad o glömmer grytan på spisen men skrapar bort det brända - hur god är halvbränd potatis?

Och vi har varit i Västertorp och kollat igen, "Sjömannen" och "Faster" och soffan vid badhuset där man kan sitta i Pablo Nerudas knä.

En ängel med sin vita pudel mötte vid stationen, B och Thisbe. Det är mörkt på slätten och regndropparna glittrar och det luktar hav.
Vi är hemma och inget har brunnit upp. Och Mao är glad och ligger nu inne i garderoben o snarkar på islandströjorna.
/När vi är borta ligger han i mellanrummet (rummet mellan husen) - om det fortfarande är plusgrader och ingen snö. Mao är en bra och vild katt. Luden./

Pelles dinosaur är glömd i storstaden.
Så här ser Pelle ut när han tänker på det:
Nähä.

bloggmaskineriet ville inte visa den ledsna Pelle på futonen. Kanske imorgon.