Thomas Bernhard

Ur "Källaren":

Vad vi aldrig vågar hävda inför oss själva, eftersom vi faktiskt är inkompetenta, vågar andra förebrå oss, och avsiktligt eller oavsiktligt förbiser de allt som rör oss eller finns inom oss, Oavbrutet är vi allesamman människor som andra människor har kastat bort, och som varje ny dag måste finna sig själva på nytt, mödosamt plockas ihop, sättas samman. Med stigande ålder fäller vi allt hårdare domar och måste finna oss i att få dubbelt igen från det motsatta hållet.
/---/
Jag får inte förneka att jag alltid levt två liv, ett som kommer sanningen närmast och som jag faktiskt har rätt att beteckna som verklighet, och ett låtsat liv, båda tillsammans har med tiden resulterat i en tillvaro som håller mig vid liv, än dominerar det ena, än det andra, men jag lever, nota bene, alltid båda.