Thomas Bernhard

Ur "Källaren":

Vad vi aldrig vågar hävda inför oss själva, eftersom vi faktiskt är inkompetenta, vågar andra förebrå oss, och avsiktligt eller oavsiktligt förbiser de allt som rör oss eller finns inom oss, Oavbrutet är vi allesamman människor som andra människor har kastat bort, och som varje ny dag måste finna sig själva på nytt, mödosamt plockas ihop, sättas samman. Med stigande ålder fäller vi allt hårdare domar och måste finna oss i att få dubbelt igen från det motsatta hållet.
/---/
Jag får inte förneka att jag alltid levt två liv, ett som kommer sanningen närmast och som jag faktiskt har rätt att beteckna som verklighet, och ett låtsat liv, båda tillsammans har med tiden resulterat i en tillvaro som håller mig vid liv, än dominerar det ena, än det andra, men jag lever, nota bene, alltid båda.

Tyckarna

Ett tag tyckte tyckarna att ensamhet var asocialt o hyllade sällskapsliv. "Alla" skulle ha "relationer".
Jag tycker att ensamhet är värdefullt och att de var dumma.
Just nu ogillar de "alla" bloggare som skriver om vadsomhelst.
Jag gjorde en blogg för att mina data-barn visade mig hur. Jag slutade för att det inte kändes bekvämt. Nu har jag börjat igen för att jag hittat min avsikt med att blogga.
Var och en har sin mening. Så det så. Den ska de inte tycka något om.

Och varför tycker tyckarna alltid samma sak samtidigt? Tänk bara på alla dem som förnekade sitt vänstriga förflutna! Samtidigt!

Väggenvägg

Saker som minner om.

I november spelar Mao hartsfiol

Katten spelar hartsfiol mot fönstret: han vill in.
Katten ränner in och ut och ut och in. Ständigt.
För att komma ut river och klöser han i mina papper.
Inomhus ser Mao mig som tjänstefolk
och KRÄVER MAT Ö G O N B L I C K L I G E N.

Jag är utled på honom, men jag oroar mig för honom. Det är mörkt i november och bilarna kör så fort.